Claudetur

Tänkte bara skriva av mig lite.

Ibland funderar jag på om jag har valt rätt. Att spela trummor. Ah, men lägg av och spela då, kanske ni tänker. Och jag tänker detsamma ibland också. Men det är vad jag vill göra i mitt liv. Spela trummor. Jag vet inget annat jag vill göra. Och ÄNDÅ så övar jag knappt, och när jag övar tycker jag bara att jag är sämst, och det slutar med att jag typ sitter och gråter istället. Jag önskar jag övade mer, jag försöker, men det är svårt att få motivation, eftersom jag bara tänker "äsch jag blir ändå inte bättre" Jag blir så besviken på mig själv att jag inte övar mer. Jag vill ju.

 

Jag önskar att jag kunde ändra mitt tänk i hjärnan, så att jag iallafall ibland kan tycka att jag är duglig. Jag vill sluta tänka att jag är sämst och aldrig kommer att lyckas. För då kommer jag inte att lyckas. Samtidigt så tänker jag också, om jag inte har fått någon slags framgång än, vid 18 års ålder, så är det försent, jag kan lika gärna lägga av. Jag skall börja mitt sista år på slagverkslinjen om ett par veckor. Vilket innebär projektarbete. Jag hoppas innerligt att jag kan övertala mi själv att börja tänka mer positivt, annars känns det som att projektdelen kommer att bli lönlös. Likaså sista året på denhär linjen. Önska bara att det fanns någon som kunde ge mig en liten spark, eller något.